Spenderade lördagen på Lidingö och kollade på när syrrorna Susa och Häxa tävlade i ett sånt där working test (inoff). Lilla svarta var också anmäld men jag strök oss eftersom vissa i vårt två-manna-team inte klarar av att både hålla näbben, behålla lugnet och inte mosa det man har i munnen när man blir lite exalterad (och det är inte jag). Fröken sa också det faktiskt. Att vi inte skulle starta. Möjligen använde hon ord som “jag förbjuder…” och “…lägger in mitt veto…”, men det förtäljer inte historien.

Det har gått åt rätt håll för oss med träningen – det är verkligen långt ifrån BRA, men det går åt rätt håll, och det verkar skitpunschigt att sabba det bara för att få tävla pronto. Dessutom måste jag tillägga att jag inte känner mig ett dugg bekväm med att starta när jag VET att det kommer skita sig på vissa punkter. Om allt funkar under träning, med störningsträning osv, men det ändå skiter sig på tävling, ja då är det en annan sak. Men jag vet att Adder plättlätt tjuter och inte fixar allt pangande och viftande med dummiesar. Och att jag tappar honom i fotgåendet när han är för på.

Så Adder fick bara sitta och glo. Och gå fot fram och tillbaka, men det gjorde han bitvis riktigt bra. Fast livet var ju väldans orättvist för små svarta som inte fick springa och hämta. Kom på honom en gång med att försöka stjäla min telefon och försöka ringa BRIS för vovvar – VRIS.

Det kom små oljud ur truten på lilla vännen några gånger, tex under den där finalen för NKL. Men det var också en ganska laddad situation… När brorsan kom med sin matte blev Adder också lite orolig men annars uppförde han sig riktigt bra och jag är riktigt nöjd över att vi gjorde som vi gjorde. Det blev en bra och lärorik dag för oss! Och jag tror faktiskt att han kommer göra det ännu bättre nästa gång. Mot slutet var Adder rejält trött och hade inga som helst spänningar/höga förväntningar, det vågar jag sätta den utskjutande delen av min stortånagel på!

På en av stationerna var vår eminenta träningsgrupps nyaste team-member domare. Han drog två poäng för Anne, modigt gjord av honom! (Btw Sverker, you´re out. Haha, skoja bara) och Anne funderade över varför och blev stillastående så länge att Susa vart tvungen att lägga sig ner och vila en stund. På ett rätt eget sätt (kolla dom invikta frambenen…) Sen fick hon förklaringen och det var ju det där med att sladdra med munnen, som jag tror alla syskonen gör.

Vi var barnvakter också, lilla svarta och jag. När Johanna startade Häxa så fiffade vi Owen. Owen var kanske inte alltid helt nöjd över detta men jag är övertygad om att han kommer att gilla tant Cissi och farbror Adder alldeles, alldeles snart. Och när Johanna gjorde sånt som bara mammor kan (och vill…) så tog vi hand om Häxa istället. Notera gärna lilla svartas stängda mun (skit samma vem som är Sladder, mun är stängd på dom bägge)

När alla stationer var avklarade för Susa och Häxa begav sig Stenbury Black Workers med följe till…. öh.. sekretariatet (?) för att kolla om det hade kommit några poäng. Det hade det, fyra stationer av fem hade tillkännagivits och så här såg det ut:

Nr 52 är Anne och Susa och 53 är Johanna och Häxa. Max poäng? 20.

Johanna i topp och Anne på delad andraplats med några andra hundar alldeles för tätt i hasorna. Då trodde jag nog att jag skulle svimma av nervositet. Tävlingsarrangören ville inte släppa resultaten “riktigt ännu – för spänningens skull” så vi fick vänta ett braaaa tag.

Men sen kom så slutresultatet.

Johanna och Häxa vann! Med helt sjuka 100 poäng av 100 möjliga! (Jag har ju skrivit att dom är gruppens stjärnor!!!) Och Anne är inte usel hon heller – 94/100! En poäng hon dock delade med en annan så det blev nån sorts tävling om silvret. Men Susa och Anne har tränat duktigt och visade vart skåpet ska stå. Etta Johanna & Häxa och tvåa Anne & Susa. Inte illa Jag är skitstolt över tjejorna!

Hörde folk prata om Johanna i publiken: “…ja, och vet ni att hon är ju nyförlöst och så kommer hon bara och sopar banan….” En kvinna kom fram till Jo sen och frågade hur det kändes ute på stationerna. Jo svarade “Alltså, tänk dig perfektion…” (Nä. Det är faktiskt ljug. Jag ljuger, hon svarade inte så utan hon var väldigt ödmjuk).

En supernajs dag på många sätt!

Vad säger man – vad är väl en bal på slottet när man kan vara i skogen!

GRATTIS Johanna & Häxa och Anne & Susa – ni är helt sjukt duktiga och jag är så glad för er skull och jättestolt! Vilken dag!