Det är det enda veckan består av känns det som – och jag hinner inte med mitt liv just nu. Vissa bitar kanske jag får skylla mig själv för, att jag tex gick upp 05.45 idag (en lördag) för att hinna ut med hunden en timme och till gymmet en timme innan det var dags att samlas på LBK kl 9 för instruktörsutbildningen.

Först skulle alla blivande instruktörer få till ett godkänt allmänlydnadspass. Adder samlade krafter inför den svåra uppgiften i solen.

Efter lunch stod det övningar för nosaktivering på schemat. Och lilla svarta, han vet minsann när det vankas uppletande och spår. Han får rätt höga förväntningar då, som i jakten ungefär. Några små oljud kom det ur näbben. But, what a näsa he har, the litte darling.

På LBK har dom hundburar ute som man kan ha vovven i om man vill. Rätt bra måste jag säga. Jag tror dock att det är så att man inte får ha med sig vovven in i klubbstugan och är det så är det rätt dåligt måste jag säga. Jag skulle aldrig gå med i en brukshundklubb där jag inte fick ha med mig hunden in – herregud, jag besökte knappt min mormor sista åren därför att jag inte fick ha med mig hunden in till henne. Något jag visserligen är jävligt bedrövad över idag när jag inte har henne kvar.

Knatte, Fnatte & Tjatte väntar på att få gå och spåra

Det sista vi gjorde för dagen var att lägga varsitt spår. Det var inget vi hade planerat utan vi gjorde det därför att vi hade tid över. Jag sa dock nej, Adder fick inte gå något spår. Och det berodde på, och nu blir det lite mumbojumboflum, att jag inte var mentalt inställd på det. Jag måste förbereda mig, tänka igenom vad jag ska göra och så, annars blir det bara skit. Min hund är jättekänslig för min sinnesstämning och jag har tidigare lyckats göra våra träningar rätt obehagliga för Adder genom att ha fel magkänsla och då gett honom obehag. Så det är jätteviktigt för mig att allt känns bra innan vi tränar. Hade jag tänkt till lite så hade jag sagt ja, och sen tagit 2 minuter, tänkt igenom det hela och sen kört. Men jag blev lite överraskad så jag sa nej. Knäppt men så var det.

Jag gjorde en uppletanderuta till Adder istället. 20×20 meter och i den hängde jag först upp en hoptrasslad visselpipa i en liten buske (tog säkert 45 sek för lilla svarta att hitta den) och sen la jag ut en femkrona. Den tog väl några minuter kanske. Två eller så.

Nemo är en av instruktörskandidaternas hund. Han var lite trött i mössan efter alla näsjobb.

Och, just det, jag kan aldrig mer visa mig på LBK. Satt en boxer uppbunden vid ett av borden utanför klubbstugan. Agnetas boxertjeja. Så jag gick och satte mig med min lilla svarta bredvid henne. Sen gick vi iväg och gjorde annat och kom tillbaka och satte oss vid samma bord bredvid vovven igen. Fan vad hon ser ut hunden, tänkte jag, hon måste vara sjukt skendräktig så tuttig som hon är. Och rätt sladdrig i magen. Och faktiskt lite allmänt urlakad.

Då kom en annan tjej ut ur klubbstugan och gick fram och tog hunden – Agnetas hund! “Men,” sa jag “är inte där Agnetas hund?” Kvinnan tittade på mig och sa att det var hennes hund och att hon undrade lite varför jag lät min hund gå nästan fram till en okänd hund. “Men, men, jag trodde det var Agnetas hund” och sen bad jag tvåtusen gånger om ursäkt (jag kunde se hur skavsåren i öronen utvecklades). “Jaha” sa kvinnan “ja, jag stod därinne och funderade över varför du var tvungen att gå så himla nära. Men så tänkte jag ju det att det finns ju såna som gör så också”. – “Du menar idioter” sa jag och skämdes. Den tiken hade precis kommit hem efter att ha haft valpar. Agnetas boxertjeja är typ 10 år. Det vet ju jag. Vad är väl en bal på slottet?