Och jag orkar inte skriva om allt. Men så här var det, i korta ordalag:

Vi åkte till stugan en dag, Malin, Lena och jag.

Dagen efter var det min 25-års dag. Blev uppvaktad med skönsång och presang vid 06.30. Inte ett öga var torrt. Jag har dom bästa av dom bästa vännerna! Sen frulle. Länge. Och alla hundarna var såklart med. Mest lilla svarta.

When visiting Degerfors one must go for a long walk inna da woods. Så det gjorde vi. En massa bajs hittade vi som ingen av oss stadsbor kände igen. Som det här:

Det är tjäderbajs har jag lärt mig nu. Av killarna i Vaxholms jaktlag, eller vad dom kallar sig.

Sen åkte vi till Kloten och träning för Maria Hagström. Allt videofilmades. Jävligt jobbigt men jävligt nyttigt. Jag kunde till exempel konstatera att jag är en halv bimbo. Jag är lika spånig som, men jag har varken utseendet eller storleken på tuttarna. Själva träningen gick inte så värst bra men jag lärde mig mycket. Och det är så underbart att vara i Kloten med goda vänner. Aj lav it.

Lite spännande blev det dock när en av vovvarna beslöt sig för att mula i sig sin styvsyrras njurmedicin. 20 tabletter. Alltså 20 gånger dosen för en hund med samma vikt. En matsked salt i halsen senare hade den kräkits och verkade må bra.

Idag hände en grej under morgonpromenaden i skogen med lilla svarta. Helt plötsligt dök en kompis till Adder upp, en ett år gammal english staffordshire terrier. Dom har träffats och lekt flera gånger och vovven i fråga är supertrevlig. Fast inte idag.

Efter ett varsågod sprang lilla svarta fram till vovven och dom började leka. Ett par, tre minuter, max. Sen sa den andra vovven fula saker och då sa jag till honom att det ger han sjutton i. Men han gick på igen – direkt. Jag sa till igen att hörrudu, lägg ner. Då attackerade han. Från första hårda orden till attack var kanske ett par sekunder. Och sen var det ganska svårt att få isär dom. Lilla svarta försvarade sig dock – vilket jag är GLAD över!

Det gick bra, ingen vovve fick någon skada och ingen verkade rädd. Men jag var nog rätt korkad, så här i efterhand. Preciiiis innan det hände berättade den andra hundens matte att den hunden hade blivit attackerad av en 7årig grand danois ganska elakt, dagen innan. Jag borde ha fattat, men jag är för orutinerad. Och hon hann inte mer än säga det innan det small. Från glad lek till inte så glad. Jag släpper ju aldrig blicken från lilla svarta när han leker med någon vi inte känner jättebra.  Vilket han i sin tur nästan aldrig får göra. Men jag såg ingenting på den andra hundens kroppsspråk.

Och så här i efterhand så skulle jag ha kopplat min hund DIREKT den andra hunden blev gruffig. Fast i just den här situationen hade det inte förändrat utgången. För allt gick så fort så även om jag hade hunnit koppla min hund så hade den andra flugit på.

Jag får ringa fröken uppfödare och fröken tränare imorgon och fråga hur jag skulle ha agerat. Känns extra surt eftersom den här hunden i princip är den enda hund som jag inte känner extremt väl som får leka med min hund. Stackars lilla svarta. Men han verkar överleva Bara han blir extra gosad och handmatad en tid framöver naturligtvis.